Johan Fredrik Lilja med yrke som Tjuv - LandskronaArkivet

Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona
Go to content
Artiklar

Johan Fredrik Lilja med yrke som Tjuv
av Bengt Nilsson, 2018

Johan Fredrik Lilja stortjuven som blev ett inslag i Landskronas stadsbild

Johan Fredrik Lilja var stockholmare och född 1812. Som 24-åring beslöt sig Lilja för att upphöra med sina amorösa eskapader med det motsatta könet. Han gifte sig med en Charlotta Lundberg, men hamnade inte i äktenskapets trygga hamn. Hustrun var svårt grälsjuk och låste till och med Lilja ute om nätterna. Men en brandvaktsnatt fick han lära sig av en olyckskamrat att tillverka en nyckel av en spik. Nu kunde han gå och komma i sitt hem som han ville. Men varför nöja sig med att bara kunna öppna sina egna dörrar? Lilja började tillverka egna välgjorda dyrkar och under 1840-talet upptäckte förmögna borgare i huvudstaden att det begåtts inbrott i deras hem. Några spår efter tjuven hittades aldrig.

Men så 1842 skulle Lilja höras av polisen i en småsak. Vid visitering av honom fann polisen ett pantlånekvitto på en stulen guldkedja. Lilja nekade till stölden men det hjälpte inte. Han dömdes till 28 dygn på vatten och bröd. Väl ute i det fria fortsatte Lilja på brottets bana och när Oskar I kröntes den 28 september 1844 hade Lilja räknat ut att folk fanns på gatorna för att hylla konungen. Dagen gav ett rikt byte och Lilja for till Tyskland för att avyttra stöldgodset.


Bild av Johan Fredrik Lilja

Två år senare befinner sig Lilja i Ystad där han bryter upp ett kassaskåp hos Skånska Privatbanken. Med den enorma summan av 13200 riksdaler beger sig Lilja till Köpenhamn. Men kofoten som han använt vid brottet hittas och kan spåras till en lokal smed. Denne identifierar Lilja som beställare av verktyget och han grips. Malmö fästning blir hans hem, efter 40 par spö och två år släpps han och åker till sin hemstad.

När vintern 1850 infinner sig har Lilja ingenstans att bo och vädjar om en plats på Långholmen. Men där får man bara sitta om man begått ett brott. Strax innan jul gömmer sig Lilja i Riddarhuset och på natten dyrkar han upp en kassakista och kommer över en stor summa pengar som han gräver ner utanför Hornstull. Han grips men nekar som vanligt och döms istället för lösdriveri. När han kommer ut efter några månader beger han sig till Hornstull för att hämta bytet. Men det är borta. Vad göra?

Lilja åker till Västerås och bryter sig in på Landskansliet och kommer över 2600 riksdaler. Men på ångbåten till Stockholm grips han och hamnar på länsfängelset i Västerås. Trots att han är belagd med handbojor lyckas han bryta upp cellgolvet. Han beger sig över borggården och till förrådsrumet där han hittar sina egna kläder. Han till och med rakar sig. Går ner över borggården och frågar vakten om ångbåten harr gått än. Han får ett nekande svar och vakten gör honnör och öppnar grinden.

Nu börjar en av de största förbrytarjakterna i svensk kriminal historia. Lilja har inte åkt ångbåt utan istället stulit en segelbåt med kurs mot huvudstaden. Polisen kommer hela tiden för sent till Liljas strandhugg där han handlat mat i bondgårdar.

Väl i land beslutar han sig för en ny kupp men oturen grinar honom i ansiktet. Vid sondering av landskansliet i Uppsala blir han igenkänd av en kanslist som fått förflyttning från Västerås! Han döms till ett mångårigt straff som ska avtjänas i Landskrona.

Omslag till Johan Fredrik Liljas självbiografi

Vad vi hittills har fått berättat kommer från Johan Fredrik Liljas egen skrift. Den slutar vid tidpunkten när han kommer till Landskrona. Men från tiden i Landskrona citerar vi ett utdrag ur Ehrenfrid Neanders bok ” För sjuttio år sedan”.

Fångarnas arbeten på slottet i Landskrona, det fanns bland de ca 400, svarvare, bokbindare, kammakare, borstbindare, såldes i en bod utanför porten under vaktens åsyn. Boden förestods under en tid av den riksbekante mästertjuven Lilja, som hade utgivit en bok om sina växlande äventyr och öden. Den såldes i boden.

Lilja benådades efter att ha suttit 15 år på slottet. De sista åren hade han förtroende att gå ärenden till staden utan bevakning. Han var vänlig och godmodig och förärades ofta med tobak och snus.

”Vi pojkar pratade ofta med honom och förärade honom vad gott vi hade att bjuda på. Jag minns mycket väl den dagen, då han blev fri. Det var i skymningen vi sågo honom, storväxt och välrakad, klädd i goda, välsittande kläder, gå in på hotell Gröna Lund, i sällskap med ett par välklädda herrar.

Han slog sig senare ner i Arboga där han idkade handel under återstoden av sitt liv. Slut citat.

Lilja var troligen en ambulerande klädesförsäljare. Det finns ett belägg för det i Bernhard Forsells skrift ”Örebro och dess utveckling”. Utgiven 1912.  Citat härifrån: Författaren kommer mycket lifligt ihåg från sina skolpojksår, då Lilja, en lång och ståtlig karl med regelbundna anletsdrag samt med en och annan silfverstrimma i det mörka lockiga håret och i de kortklippta engelska polisongerna stod och sålde varor under marknadsdagarn här i Örebro. Hans stånd var alltid beläget på Stortorget. Slut citat.

Johan Fredrik Lilja dog under senare delen av 1890-talet.

LandskronaArkivet
Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona
Säbygatan 16
261 33  LANDSKRONA
Back to content