Arbetarnas mötes- och samlingslokaler - LandskronaArkivet

Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona
Go to content
Artiklar

Arbetarnas mötes- och samlingslokaler i Landskrona
Av Hjördis Andersson (1915-2000)
____________________________________________________________________
Hjördis  Andersson föddes i april 1915. Som dotter till en av de stora ledargestalterna  inom den tidiga arbetarrörelsen i Landskrona kan man säga att hon föddes rakt in  i arbetarrörelsen. Hennes barndomshem var beläget i Folkets Hus, där hennes far  grundade det första ABF-biblioteket där Hjördis tidigt fick hjälpa till med  utlåningen, en syssla som sedan blev hennes yrke. Hon växte upp i ett hem som  präglades av arbetarrörelsens värderingar. Hennes mamma och mostrar var aktiva  inom sömmerskefackföreningen och den socialdemokratiska kvinnoklubben i  Landskrona.
Hennes far var fackligt och politiskt aktiv i hela sitt liv. Familjen var även  aktiva Verdandister. Hjördis hade förmågan att iaktta och berätta. Bara genom  att läsa hennes berättelser om sin familj får vi ta del av arbetarrörelsens  framväxt och utveckling i Landskrona.

Arkivet har i sina samlingar det mesta av vad hon har skrivit och fram till sin  död år 2000 fungerade hon som ett ”levande uppslagsverk” för Arkivet och många  av dess besökare, som ville veta mer om arbetarrörelsen än bara det som fanns  att läsa i protokollen. (foto: Hilding Andersson, make (1912-2001))
____________________________________________________________________

Redan i mitten på 1800-talet började vår stad att utvecklas  till en industristad. När folkvandringen från landsbygden till städerna började  på grund av att jorden skiftades och en del av de i jordbruket sysselsatta  arbetarna blev arbetslösa och sökte sig in till tätorterna, där industrierna  började växa upp, blev följderna långa arbetsdagar, dåliga löner och usla  bostäder. Arbetarna började då fundera över vad man skulle göra för att  förbättra sina levnadsförhållanden. De socialistiska idéerna började spridas –  den förste kände agitatorn för socialismen i Landskrona var ägaren till ”Nya  Correspondenten i Landskrona” J.W. Boldt. Vad man först tänkte på var litet  större trygghet vid sjukdom och dödsfall och därför blev den första  organisationen som bildades en sjuk- och begravningskassa redan 1862.
Denna följdes av Hundramanna- och Hundrakvinnoföreningarna, s.k.  självhjälpsföreningar. 1898 bildades Allmänna Sjuk- och begravningskassan och  1910 uppgick alla i ”Sjukkassan Solidar”.

Den första Arbetarföreningen bildades 1869 på grund av de liberala tankarna om  att göra något för arbetarna. Denna förening arbetade in på 1880-talet med att  skapa ett rikt föreningsliv med både bibliotek och föreläsningsverksamhet.  Biblioteket överlämnades till IOGT 1884 till det nya Godtemplarhuset, 1500  böcker. På 1880-talet kom även IOGT-rörelsen och det var mestadels därifrån som  initiativen kom, framsynta män och kvinnor, som för det första förstod  nykterhetsrörelsens betydelse för arbetarnas frigörelse, tog sig även an den nu  frambrytande socialismen, rösträtten, kooperationen, fackliga organisationer och  inte minst behovet av möteslokaler.

Den första samlingslokalen var troligen Gjörloffska gården eller skolan – den  gamla pastorsexpeditionen – ett gårdshus i Kungsgatan där Hundramannaföreningen  nr 1 höll möte 1880. 1882 bildades här Godtemplarlogen God Winning och 1883-84  har nykterhetsföreningarna sina möten och föredrag i lokalen, men redan 1883  byggde Godtemplarna sitt hus i Järnvägsgatan mitt emot nuvarande Domus.  Föreningen Arbetarnas Ring bildades också 1883 och i december detta år inbjudes  den föreningen av Murare- och Timmermansföreningen till ett gemensamt  byggnadsföretag för ”åstadkommande av samlingslokaler för samtliga föreningar i  Landskrona”.

Det är året, 1883, upplevde förresten Landskrona sin första strejk – det var  skomakare och skräddare som gick ut i strejk den 21 maj. Men mästarna som var  överhopade med arbete gav upp och de strejkande fick 10% löneökning. Det kan ju  låta konstigt att de fick igenom sina krav men Landskrona var på den tiden en  militärstad och därför var skräddarna och skomakarna många, och deras föreningar  stora för att kunna tillgodose militärens behov av kläder och skor.
Samma år kommer August Palm till Landskrona för andra gången och får på Södra  Folkskolans lekplan tillåtelse att hålla ett politiskt föredrag. När han kom  hade han en packe socialistiska tidningar under armen och bad en bland åhörarna  att hålla dem. Denne person var rådman Thestrup, och fast Palm under föredraget  sa en hel del beska sanningar om de härskande i samhället så höll han troget  tidningspacken. När mötet var slut tackade Palm för hjälpen och Thestrup tackade  artigt för föredraget!
Året innan, 8 juli 1882, enligt Korrespondenten hade Palm hållit ett  agitationsmöte på hotell Drufvans sal; enligt annons i Korrespondenten var  inträdet 25 öre, en hel timlön på den tiden! Mötet anordnades troligen av  Arbetarföreningen. Denna förening hade redan 1881 sina möten och sammankomster  på Drufvan.
På 1880-talet talas om att Murare och Timmermansföreningen har eget hus där de  håller sina möten i kvarteret Laertes på Regeringsgatan. En plats som under  sommarmånaderna dessa tidiga år i arbetarrörelsens historia var mycket  uppskattad var Karlslund. Den började anläggas redan 1814 och kallades kort och  gott Planteringen, ett namn som vi sedan från vår ungdom känner igen som  ”Plantan” och kom till för att ”skänka samhället en betydlig del av nödigt  bränsle samt redskapstjänligt virke och tillika utgöra en prydnad i denna kala  trakt, till ett uppmuntrande nöje för stadens invånare samt en ögonlust för den  resande”.

1882 den 20 augusti håller gjutmästare Stedt från Helsingborg föredrag här för  att försöka bilda en organisation för jernarbetarna i Landskrona.

1883 den 23 september talar August Palm på ett stort Folkmöte och 1 maj 1890 har  Godtemplarna utflykt med tal av Fjellander. Den 6 juli 1890 kom 5-600 arbetare  från Arlövs Sockerbruk och Lomma Cementbruk till Landskrona. De möttes av  sockerbruksarbetarna vid stationen och man tågade gemensamt under fanorna och  med musik i täten till Karlslund och höll möte. Under dagen blev det dock  ”nektarbråk” där en viss polis, Pål Månsson, var inblandad men landskroniterna  hjälpte Pål och lugnet återställdes.

Ett mycket vanligt inslag i organisationernas möten den här tiden var  morgonturer eller ”gökotter” till Karlslund – man startade redan vid 5-6-tiden  på morgonen med matkorgar och hela familjen med – samling på Rådhustorget eller  gamla Kyrkogården och marsch med fanor och musik till Plantan där man sedan hade  skönt, hörde på talare och roade sig med dans på den gamla dansbanan tills man  återvände till stan vid 4-tiden på eftermiddagen.
Under vintern är det fortfarande hotell Drufvan som är den mest använda lokalen  för arbetarnas möten, hyran var 8 öre/medlem och månad, senare 3:20 i månaden pr  förening; Träarbetarna, Jernarbetarna, Grofarbetarna, Skrädderiarbetarna,  Skomakeriarbetarna – alla har de sina möten och föredrag med talare som Palm,  Danielsson, Thorsson och Landskronas egen agitator Karl Ekberg.

1898 anser dock Skrädderiarbetarna ”att man inte kan ha de kvinnliga medlemmarna  med på mötena så länge vi har en så osnygg lokal”.
Den tidigare nämnda Arbetareföreningen hade avsomnat. 1885 bildades en ny  Arbetareläsklubb som sysslar med föredrag, diskussioner, läsning, sång och  t.o.m. priffe, men den lyckas inte behålla medlemmarnas intresse, trots att den  hade en klubb- och läslokal, troligen i Drufvan.

En ung intelligent murare som hette Otto Kristoffersson, han dog ung, släppte  inte taget. Han sammankallade ett möte i november 1887 och då bildades  Landskrona Arbetareklubb även kallad Arbetarnas Tidnings- och läsklubb och den  fick stor anslutning. Sammanträdena hölls i början hemma hos skomakaren N P  Rosvall och hans fru Ulrika som också var mycket engagerad i den unga arbetare-  och nykterhetsrörelsen. Enligt ett band som deras dotter – Frida Svensson –  talat in, blev deras lägenhet emellertid snart för liten och man sökte efter en  större lokal och fick då tag på en 2-rumslägenhet i Stora Norregatan 54 B. Samma  hus som Rosvalls bodde i. Hyran var enligt Jernarbetarnas protokoll 75 öre pr  möte, sittplatser fanns inte, ljus inköptes och några bänkar för 7:50. I  december samma år ökades hyran till 3:- i månaden.
1889 gör arbetarna ett försök att få ett eget hus. I Arbetarrörelsens Arkiv i  Stockholm finns en inlaga som är det första förslaget till Folkets hus i  Landskrona.
Änkan Elna Svensson ägde en fastighet i dåvarande kvarteret Venedig nr 126. Hon  ville ändra och bygga ett hus inne på gården, men bygget blev aldrig av,  myndigheterna var kitsliga, skyllde på bl a brandfaran och en kapten F. Everlöv  har undertecknat avslaget den 16 juli 1889. Fastigheten var belägen i Norra  Infartsgatan ungefär där HSB:s Gunnaregården nu ligger. En arbetare från  Säbyholms sockerbruk skänker sina besparingar på 60:- kronor till en Folkets  hus-fond, det var allt vad han ägde.
”Pär Ax” skriver i Landskrona-Kuriren 1904: ”På den tiden gjorde myndigheterna  allt för att hindra socialismens tillväxt. Socialisterna voro husvilla –  myndigheterna betraktade dem som fågelfria”.
Samma år 1889 får man ett nytt ställe för sina möten, den s k Jöns Perssons  gård, Vagnmansgatan 5, hörnet mot Bytaregatan. Den har många namn:  Biskopsgården, Prästbonnastället och Bryggaregården. Ägaren var vagnman (el.  åkare) och i huset mot Bytaregatan sålde och tappade han öl. Huset hade en stor  sal, som uthyrdes till bl a fackföreningar så tidigt som 1884. 1890 skulle  Thorsson talat här, men mötet hölls i stället vid St. Norregatan 33, mitt emot  Gröna Gång. 1891 talade både Thorsson, Danielsson och Palm på ”Jöns Persa-gården”,  men sedan började myndigheterna förfölja ägaren och han fick betala 20:- kronor  för att han spelat dragspel på en familjefest i sin egen bostad, efter det att  stadsfiskalen upplyst om att den åtalade ”har det där byket på sin gård”. Det  var arbetarrörelsens folk han menade! Men det var även andra som höll sina  sammankomster här: fritänkare och religiösa, politiska och kulturella och även  privata som behövde större lokaler.
Det var nu Karl Ekberg skrev i Arbetet: Vi stå utknuffade öfveralt; men vi skola  väl ännu en gång finna en remna i muren, och bombardementet mot myndigheternas  brutalitet, spetsborgarnas korruption och arbetarnas lojhet skall försättas med  fördubblad kraft.
Söndagen den 4 januari 1891 kl 2 e.m. inbjudas samtliga fackföreningar till möte  på Landskrona Arbetarklubb. Lokal: Stora Strandgatan 19. Dagordning: Föredrag av  Axel Danielsson om bildandet av en byggnadsförening vartill förslag föreligger  m.m.
Så bildas den första byggnadsföreningen och man börjar teckna aktier för att  kunna köpa ett eget hus.
Den 7 februari 1892 kallas Landskrona Arbetarpartis Byggnadsföretag till möte på  Centralhotellet, senare Hotell Bristol. ”Nya medlemmar kunna teckna aktier. Enär  det är en livsak för Landskrona Arbetare, hoppas vi på stor anslutning” står det  i annonser i Korrespondenten och Arbetet 6/2-92.
Fortfarande har man sina möten på olika ställen i stan: Drufvan, Stora  Norregatan 54 B, och så ett nytt ställe – Abrahamssons villa i Fröjdenborg, vid  Vallgraven i slutet av Säbygatan. Om denna lokal heter det: ”Här var någorlunda  drägligt att vistas under den tid på året, då solen var värmekällan. Då räckte  de små avgifterna lagom till hyran. Men då den kalla årstiden kom, satsade vi  ofta ur vår egen portmonnä till en hektoliter kol då och då. Möblemanget var det  enklast möjliga: ett bord, några stolar samt en gammal koffert, som blivit  degraderad till kolbox. Ibland hade vi icke råd att hålla oss med städerska,  utan medlemmarna skötte även den sysslan. Vi tänkte icke på dagtraktamente på  den tiden, det målet låg ännu långt i fjärran.” I en liten lägenhet här bildades  de första månaderna 1894 arbetarekommunen (en av de första i Sverige med stadgar  som blev förebild för de flesta kommande kommunerna) och dessutom 28/1 1894  Aktiebolaget Folkets Hus i Landskrona. En interimstyrelse hade upprättat ett  stadgeförslag efter Folkets Hus i Malmö. På förslag av Karl Ekberg beslöts, att  alla som infunnit sig skulle få närvara vid sammanträdet, men endast de deltaga  i beslut, hvilka tecknat sig för aktier i Folkets Hus, dock oberoende af om den  föreskrifna inträdesafgiften erlagts eller icke. Bolaget hade till ändamål att i  Landskrona bygga ett hus med rymlig samlingslokal, afsedd för sammankomster,  föredrag osv. Minimikapitalet är 10.000:- kronor och maximikapitalet 30.000:-  kronor. Aktierna kommer i två serier A kostar 10:- och B kostar 25:- kronor.  Aktierna ska inbetalas i smärre poster under loppet av ett år. Styrelsen ska  bestå av 5 medlemmar och 2 suppleanter, ha sitt säte i Landskrona och  bolagsstämma hållas i april varje år. I tidningen Korrespondenten, som var  förstående för arbetarnas kamp kunde man läsa: Behovet av en något så när  tidsenlig samlingslokal har länge varit kännbart för Landskrona ganska ansenliga  arbetarbefolkning och har varit ett inte ringa hinder att sammanföra arbetarna  under en för deras intressen verkande organisation.

De under dessa år bildade fackföreningarna hade ju 1891 sammanslutits till  Arbetarkommunernas föregångare, Centralkommittén eller Centralstyrelsen och den  tog hand om byggnads- och lokalfrågorna. Fackföreningarna valde sina ombud till  lokalkommittén och i den finner man sådana starka namn som Karl Ekberg och N.P.  Rosvall, skomakarna, G.A. Lindblom och A.M. Sönnendahl, typograferna, Karman,  metall, A.W. Schmidt, skräddarna och som ordförande Håkan Rosengren, metall.
Nu blev det en tid när arbetarna till det yttersta ansträngde sig för att skaffa  pengar till ett Folkets hus. Både enskilda och föreningar tecknar aktier, man  ordnar fester där överskottet går till byggnadsfonden, varje höst beslutas om  basarer, där föreningarna ha egna stånd: Skoarbetarna säljer morgonskor,  Skrädderiarbetarna: kostymer, Gjutarna: husgerådssaker och spottbackar, Murarna:  ”allehanda läckerheter för de små”, Typograferna: papper, kuvert och visitkort,  Sockerfabriksarbetarna: små sockertoppar, Jernarbetarna visar en ångmaskin och  till tonerna från ett präktigt musikkapell (kan vara Amorosa, som också var med  i aktieköpen) kunde man dricka kaffe och känna trevnad i den med en mångfald  upplysta Godtemplarsalen där basarerna hölls, allt enligt basartidningarna  fr.o.m. 1894. Basartidningarna säljes varje år under olika namn.
Man tar av kassan och fyller ut överskottet från basaren, tomboler och fester så  att det blir ett visst antal aktier, flera föreningar beslutar att medlemmarna  ska satsa en dagsinkomst.
Insamlingslistor för byggnadsföretaget sändes ut på verkstäderna enligt  jernarbetarnas protokoll och flera av de andra fackföreningarna har samma fråga  till behandling.
Julbasarerna avhölls i Godtemplarsalen, men för sommarfester och karnevaler hade  ett nytt ställe nu kommit till, det var Gröna Lund, en stor trädgård i det  kvarter där Domus nu ligger. Festerna här ger en hel del pengar till  byggnadsfonden.

16 september 1891 lämnar Byggnads AB Folkets hus styrelse ut aktiebrevtalonger  med kuponger samt bolagsordning till alla deltagare som till fullo inbetalat  sina aktier. Insamlingen fortsätter och fonden ökar så man börjar tänka på  förslag till fastighet. Den första som utbjudes är Gamla missionshuset i mars  1895.
Den 2 september 1895 lämnar styrelsen in en skrivelse till Stadsfullmäktige  angående nedsatt pris på tomt nr 9 i kv. Karl XV, Lückanders hus i Rådmansgatan,  priset var 20 öre/kvadratfot, man ville ge 10 öre. Anbudet avslogs i Fullmäktige  med 26 röster mot 3 den 26 oktober 1895. Den tredje fastigheten man  underhandlade om låg vid Stora Norregatan dåvarande nr 29. Det var ett gammalt,  lågt envåningshus i en stor trädgård, men ägaren hade intill denna tomt en lika  stor nybyggd villa utåt Eriksgatan, och när han inte ville dela på tomterna så  blev det för dyrt. Detta är en uppgift som August Holmgren lämnat i L-a  arbetarkommuns minnesskrift 1894-1929. Under dessa år blev lokalfrågan värre och  värre allt eftersom föreningarna växte i antal och storlek. Fortfarande användes  Abrahamssons villa, Drufvan och Godtemplarhuset; organisationerna tog vad som  fanns att få i lokalfrågan, men trängseln blev större och större.  Rösträttsfrågan och nykterhetsfrågan var 2 aktuella saker som behandlades  flitigt och lokaler behövs till stora möten.
1896 bildas en avdelning av Verdandi som under flera år framåt håller sina möten  i Jöns Paulssons trädgård i ett litet lusthus vid nuvarande Lilla Pilgränd. Jöns  Paulsson var förman inom arbetare- och godtemplarrörelsen. Trots att han hade 9  barn och trångt i huset, hade han ändå plats under vintern i sitt lilla hus för  nykterhetsfolket. Fotograf Hagman i Prästgatan hyrde också ut en lokal där  Socialistiska ungdomsklubben hade sina sammankomster.
Lokalfrågan var alltså nästan outhärdlig i slutet av 1890-talet och därför tog  Håkan Rosengren enligt Arbetarkommunens minnesskrift en dag saken i egna händer  och tillsammans med en kamrat gick de båda gata upp och gata ner och  inspekterade olika tänkbara ställen. Under sin rundvandring kom de till en före  detta målarverkstad som låg inne i en privat trädgård i kvarteret Linné, Stora  Norregatan, där Dahlströms Möbelaffär tills för en kort tid sedan låg. Husets  ägare som satt och läste tidning, höll på att tappa den när han hörde vad de  ville, men efter en tid hyrdes både huset, trädgården och en tomt som låg vid  den kanalen som gick ungefär där Skolallén och Tuppaskolan nu ligger. Det var i  september 1897. Folkets hus företagets namn ändras nu till Folkets Hus  Byggnadsaktiebolag och de pengar som finns i fonden plus det som  fackföreningarna kan låna ut av sina kassor går nu till Folkets Park.  Parkbolaget får egen styrelse, som inte vill skriva några låneförbindelser – de  lämnar bara kvitton på beloppen. Så sätter ett frivilligt arbete igång – folk  budades och kom, där rullades och jämnades, murades och målades. En stor täckt  dansbana anlades och i en sänka ner mot vallgraven byggdes teaterscenen. I mars  månad 1898 förklaras tjänster i parken lediga, de betalas med 25 öre i timmen.  Huset har en större och en mindre sal för möten, kallas stora och lilla fackför.  och 16 juni utbjuder Parkstyrelsen dem för ett pris av 1:- kr/möte. Redan den 5  juni håller sockerbruksarbetarna årsfest i Parken, men den riktiga invigningen  blir den 3 juli. Talare är Anna och Fredrik Sterky och ett mycket omväxlande  program enligt annons: Arbetet: Sång av sångföreningen Sångens vänner,  kasperteater, buktaleri, trolleri, seriespel, positivspel, läskedrycker, Ej  kaffe, skjutbana och fiskdamm. Uppträdande av signor W. Fernandi och  trapetskonstnärinnan Mille Zamalayer och till sist ett stort festfyrverkeri.
Det var en syn för Gudar hur biljetterna ströko åt! Skriver sign. Dixi. Parken  blev inom kort omtyckt och dess ekonomi så god att Håkan Rosengren kunde öppna  bankkonto.
En vinter uppfördes en väldig trälada ute i parken och där kunde nu de årliga  julbasarerna anordnas. Julotta för 2-300 i stora salen. Men det bästa av allt:  Landskronas alltmer växande arbetarskaror hade fått sitt första Folkets Hus med  tillräckliga lokaler för sina möten och föredrag för några år framåt.
Vad som sedan hände omkring sekelskiftet och in på 1900-talet blir en annan  historia.


Hjördis Andersson (utan år)
LandskronaArkivet
Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona
Säbygatan 16
261 33  LANDSKRONA
Back to content